Nedan följer en kronologi med sidhänvisningar till Yngve Lyttkens bok,
- Yngsjömordet skedde natten till torsdagen den 28 mars 1889.
- Informella "förhör" inleddes (sid.11) med fem dagars "samtal" mellan Hanna Johansdotter´s far, häradsdomaren Johan Olsson, Anna Månsdotter, hennes son Per Nilsson och andra "ledande Yngsjö-bor", varpå sonen Per till slut tisdagen den 2 april (felaktigt?) erkände mordet på sin hustru. Hans mor Anna nekade däremot kategoriskt till allt som då lades henne till last. Därefter kopplades kyrkoherden och senare länsman Petersén in, och två veckor senare...
- Lördagen den 13 april hölls den första lagenliga rättegången vid Willands häradsrätt i Kristianstads fängelse (sid.15) med häradshövding Wahlbom som domare. 14 dagar senare...
- Lördagen den 27 april hölls nästa rättegång (sid.45). Tre veckor senare...
- Fredagen den 17 maj hölls ännu en rättegång (sid.50), och ...
- Torsdagen den 6 juni hölls nästa rannsakning (sid.55). Två veckor senare...
- Lördagen den 22 juni hölls ytterligare en rättegång (sid.58), och...
- Torsdagen den 11 juli hölls nästa (sid.61) rättegång, denna gång med en ny energisk domare,
vice häradshövding Helmertz, och det är i detta förhör som de ledande frågorna om huruvida faktiska samlag skulle ha förekommit regelbundet mellan Anna och sonen Per, vilket "alla misstänkte", börjar återges på sid. 69, där ett citat från domaren lyder: "bedrev ni otukt?", varvid Anna svarar: Nej, aldrig. (I detta förhör framkommer f.ö. även att Per inte kunde ha knutit strumpebanden på den mördade Hanna Johansdotter, varför Anna blev överbevisad om att ha deltagit i mordet.) I detta förhör hade Per även "medgivit att han och modern under hans uppväxttid och ända tills för några år sedan legat i samma säng, men hade bestämt bestritt, att de bedrivit otukt".
Yngsjö nr. 1, gården där mordet skedde. - Lördagen den 27 juli hölls nästa rättegång (sid.67).
- Samma fråga, "bedrev ni otukt"? återkommer på sid. 88 från det något annorlunda förhöret den 3 augusti mellan kl. 11 på f.m. till kl. 8 på kvällen, vilket skedde "på brottsplatsen", alltså Per Nilsson´s gård, med samma nekande svar från Anna; Nej, det försäkrar jag"..
- Ännu en rättegång hölls fjorton dagar senare, lördagen den 17 augusti (sid.95)...
- och ytterligare en den 7 september (sid.98). (där författaren Yngve Lyttkens även uttrycker sin misstänksamhet, och spekulerar över huruvida vittnena kanske är offer för mass-suggestion eller huruvida en alltför stark "process-ledning" lägger schablon-mässiga uttryck i munnen på dem. sid.100. På sidan 121 säger t.ex. författaren; "Man får det intrycket att åtskilliga vittnen utrustats med bättre minne fram på sensommaren än vid förhören endast få veckor efter mordet.")
Ur den första häradsrättsdomen från den 21 september, återgiven fr.o.m. sid. 104 yrkar åklagaren, länsman Petersén: "...På grund härav, och då annan anledning ej gärna kan tänkas till, att de tilltalade legat tillsamman, än att de varit upptända av en skändlig kärlek till varandra samt att de under inflytandet härav bedrivit otukt med varandra, kan jag ej underlåta att å de tilltalade yrka ansvar, därför att de under en följd av år bedrivit otukt med varandra.".
På sid. 109 fortsätter åklagaren sitt resonemang:" På grund av Hanna Johansdotters samtal kort före sin död med i målet hörda vittnen, kan man jämväl hava skäl att antaga att Hanna Johansdotter börjat spionera på de tilltalade och att hon därvid jämväl överraskat dem, då de gåvo varandra bevis på sin skändliga kärlek". Endast antaganden och spekulationer, således.
Domslutet dömer dem båda för mord, dock inte som skyldiga till otukt, eftersom otukt inte kunde anses "lagligen styrkt".
(Yngve Lyttkens resonerar på sid. 117 att motivet till mordet sannolikt var "en sammanflätning av svartsjuka, maktlystnad och avundsjuka hos Anna.)
 |
| Anna Månsdotter, sonen Per Nilsson och hustrun Hanna Johansdotter. |
---------------------------------------------
Två veckor efter domen skriver Anna och Per under en ny skriftlig bekännelse inifrån fängelset, där Anna medger att hon varit behjälplig vid mordets genomförande, med hopp om lindring av straffet.
Således inleds den andra rättegången den 26 oktober (sid. 124), där häradshövding Wahlbom är domare, men eftersom Anna "ej kunde förmås att avgiva en sammanhängande berättelse", svarar hon istället på frågor om att hon t.ex alltsedan sin makes död "förmått sonen Per Nilsson att dela säng med henne, varefter hon jämväl förlett honom att med henne bedriva otukt". samt att "Svärdottern vid Anna´s besök i Pers hem mellan den 23 och 25 mars sagt att hon fått reda på vad som försiggick". Anna erkänner också under rättegången att det var hon ensam som tog livet av Hanna Johansdotter under tiden som Per var ute i stallet.
I domslutet (sid.130) döms både Anna och Per för otukt, och Anna dessutom till dödsstraff för mordet, vilket i domen sägs vara motiverat av att Anna till varje pris ville förhindra att Hanna berättade om otukten vilken hon sägs ha bevittnat. Per döms till tre års straffarbete för otukt.
--------------------------------------------------------
Ytterligare ändringar i bekännelserna kommer dock från de båda i fängelset, och en tredje rättegång inleds i häradsrätten ...
- den 4 december, vilken beskrivs på sid. 132. Under denna rättegång erkänner Per att han och modern "delat bädd" redan under tiden då hans far levde, men inte bedrivit otukt förrän efter faderns död. Anna svarar på frågan från domaren;"Låg du i samma säng som din son sedan han blivit vuxen, när din man någon gång var borta?"
Hon svarar; "Ja, men vi gjorde ingenting med varandra"
Domaren; "Det tror jag inte på. Hur länge bedrev ni otukt innan din man dog?"
Anna; "Några år".
Domaren: "Det var alltså i flera år. Kan du säga när ni började?"
Anna: "Det kommer jag inte ihåg."
Hon ändrar således sin utsago för att tillmötesgå domarens uppfattning.
När Per tillfrågas i samma rättegång med frågan; "Beblandade ni er med varandra före din fars död?"
Per; "Nej".
Domaren; "Ja, men det har din mor uppgivit".
Per; "I vart fall inte såvitt jag kan minnas".
Jag kan inte undgå tanken att "bekännelserna" angående otuktens existens och följaktligen även dess begynnelse växer fram allteftersom åklagaren ställer Anna´s version mot Per´s, och när Per ändrar sin egen version, ställer åklagaren den versionen mot Anna´s ursprungliga, och så anpassar hon sin berättelse litet, varpå åklagaren ställer denna nya version mot Per´s, och han anpassar sin lite mer igen...en "cirkelgång utan slut", alltså, där (de falska?) minnena av vad som hänt hela tiden utvecklas, med åklagarens hjälp. Rättegången uppsköts nu till
- den 21 december, och vid dessa förhör anger Anna nu tidpunkten till någon gång "i februari månad", när Hanna skulle ha upplyst henne om att hon kände till Anna´s och Per´s "brottsliga förhållande", en tidpunkt vilken hon i tidigare förhör förlagt till omkring vårfrutiden, d.v.s. omkring den 20 mars, sju dagar före mordet. Båda tidpunkterna medger således gott om tid för Hanna att sprida sin förmenade kännedom om otukten, så att ett tystande av Hanna skulle ha utgjort motivet till mordet förefaller inte längre rimligt.
Domaren fortsätter utfrågningen med: "När började ert brottsliga förhållande?"
Anna: "Några år innan min man dog."
När Per tillfrågas om när deras "brottsliga förhållande" påbörjades, anger han nu tiden till någon gång "efter konfirmationen", alltså efter 1877 (sid.158). Fadern Nils dog sex år därefter, 1883. Begynnelsepunkten för den påstådda otukten flyttas alltså längre och längre tillbaks i tiden alltefter som förhören fortskrider.
- Ytterligare en rättegång hölls den 4 januari.
- Den sista rättegången hölls den 25 januari, och i domen som följde döms Anna för mordet till dödsstraff, och både Anna och Per för otukt, där Per döms till straffarbete i fyra år. I domen står bl.a.: "...Anna Månsdotters sedan några år före hennes man Nils Nilssons den 23 juni 1883 timade död förlett Per Nilsson att med henne bedriva otukt, därmed alltsedan fortfarit..."
---------------------------------------------
Yngve Lyttkens skriver på sidan 162: "Ett studium av protokollen i Yngsjösaken inger läsaren en känsla av att det finns betänkliga luckor i utredningen. Man frågar sig gång på gång om den verkliga sanningen kommit i dagen."
Ytterligare en sak som talar för att rättegångarnas anklagelser om otukt kanske har skapat "falska minnen" om detta hos Anna och Per, är att på sidan 178 omnämns Olof Kinberg och hans utredning "Incestproblemet i Sverige", vari han enligt Lyttkens skriver att "...Yngsjöfallet i hög grad avviker från praktiskt taget alla här i landet kända blodskamsbrott som bragts till myndigheternas kännedom."
Det påstådda blodskamsbrottet i Yngsjöfallet skulle således lika gärna kunna ha suggererats fram av åklagare och domare, baserat på lösa rykten och vittnesuppgifter som sade att de ofta legat i samma säng... orsaksslutledningar skulle i så fall kunna förklara varför de två hade så svårt att tala om exakt NÄR den påstådda blodskammen började, vilket även medförde att de ideligen ändrade sina utsagor i relation till frågorna ... kanhända låg de i samma säng p.g.a. Anna´s överdrivna mörker-rädsla i kombination med vad som idag kallas "Covert incest", eller emotional incest... dessa begrepp har bl.a. beskrivits i böckerna Silently seduced och The emotional incest syndrome.
Med denna tankegång i botten, så kan motivet för mordet snarare vara ekonomiskt betingat, i kombination med en underbyggnad av svartsjuka, maktlystnad och avundsjuka hos Anna, vilka alla kan sägas vara känslo-ingridienser inom begreppet "covert incest". Pengar återkommer regelbundet genom hela fall-genomgången, med Anna´s drömmar om att sonen skulle giftas bort rikt (sid. 18), och senare med överenskommelsen angående försäljning av Anna´s del av gården till Hanna. Per medverkade uppenbarligen till att den aldrig blev av (sid.20), en indikation på att han kan ha varit psykologiskt innesluten inom Anna´s motstridiga känslo-sfär av maktlystnad/avundsjuka när han påstod att "betalningen kunde anstå då han inte för tillfället behövde pengarna" (sid.20). Denna ambivalens i förhållande till pengar som duon Per/Anna uppvisar, återkommer på sid. 40 och 41, där Anna säger i förhör att hon "inte fått ut de pengar som utlovats mig", och samtidigt indirekt beskyller Per´s svärfar Johan Olsson för mordet när hon säger: "min son levde i små omständigheter, och jag tror att det var penningbekymmer som drev honom till brottet. Jag är övertygad om att brottet blivit ogjort om han fått hjälp av sin svärfar".
I sin på den tredje och sista domen följande nådeansökan skriver Anna: "...Det enda som jag i underdånighet får anföra såsom huvudorsak , att jag kom att tänka på undanröjande av Hanna Johansdotter, och som möjligen i protokollerna ej nog starkt framhållits, är att hennes fader före giftermålet lovat lösa ut min fordran i hemmet med 2000 kronor, så att jag ej skulle behöva bo hos de unga, utan bliva i stånd att leva för mig själv. Detta löfte blev emellertid aldrig infriat. Jag tvingades taga mitt underhåll av min svärdotter, och blev därigenom avogt sinnad på henne. Detta var nu ej sagt för att förringa mitt brott, utan för att påpeka första och största orsaken till brottet."
Den som erkänner att han är i behov av pengar erkänner som bekant samtidigt att han befinner sig i en lägre position inom en social hierarki gentemot den som har gott om pengar, och Anna och Per hade knappt några pengar kvar efter Per´s farsarv om sextonhundra kronor på banken, ty dessa var vid det här laget förbrukade (sid.29). Per hade dessutom ärvt en ännu obetald skuldsedel till handlanden Valström om tvåhundra kronor utskriven i sin fars namn (sid.34), och när den nyblivna hustrun Hanna erbjöd sig att bistå med betalningen av den erhöll hon den omtalade Kyssen av Per. Det sätt på vilket Hanna reagerade på kyssen, d.v.s. med att gråtande av glädje rusa in till grannen/väninnan Hanna Persdotter och berätta om känslan som Kyssen väckte, antyder att händelsen i sig är central i historien, och att bristen på pengar var något som varken Per eller Anna medvetet kunde hantera. Denna ekonomiska skuldsedel till handlanden Valström var tydligen heller inte den enda, eftersom Anna även i hemlighet ville ansöka om ett lån om fyrahundra kronor i Åhus sparbank, med motiveringen att betala "skulder i handelsbodarna", enligt Per´s farbror Anders Nilsson (sid.30).
Den underliggande finansiella/känslomässiga desperationen hos Anna Månsdotter framskymtar även genom ryktet om att dessa pengar kanske istället skulle användas för en resa för Per till utlandet (att följa med en kusin till Amerika, enligt Hanna Olsson´s bok "Skulden", sid.24 och 29), en desperat lösning som för Anna skulle ha omintetgjort svärfadern Johan Olsson´s förslag om att sälja Anna´s och Per´s hemman, varefter Per och Hanna sedan skulle ha flyttat till Albo härad. Anna skulle då ha tvingats lämna både sin egen gård och fråntas den känslomässiga sammanblandningen hon hade med sin ende son. Anna´s samtal med sin uppenbarligen enda väninna, Grave-Karna, erbjöd heller inga konkreta lösningar på Anna´s problem, med påföljd att mordet sedan begicks, enligt denna tankegång av Anna Månsdotter själv, genom att hon smög sig in på natten efter det att Per gått ut i ladugården, bedövade den då sängliggande Hanna med två slag i huvudet medelst ett "bränneträ", varefter hon själv ströp Hanna. Hon tog sedan hjälp av Per när han återvände från ladugården för att klä på Hanna, och då knöt hon själv Hanna´s strumpeband, varefter de hjälptes åt att släpa Hanna till källaren där "olyckan" arrangerades. Det blodiga örngottet lades sedan enligt detta scenario på vinden, i tron att det inte skulle upptäckas.
I Hanna Olsson´s bok "Skulden" om Yngsjömordet, tryckt 1993, där hon f.ö. tackar sina båda handledare Göran Bergstrand från S:t Lukasstiftelsen och den numera ej obekanta psykoanalytikern Margit Norell, tar författarinnan utgångspunkt i den judiske Professorn Martin Buber´s tänkande om skuld, där han utpekar tre områden utifrån vilka man kan definiera skuld;
det juridiska,
det religiösa och
den personliga moralen.
Det juridiska området delas upp i "bekännelsen", "avtjänande av straffet" och "skadeståndsersättningen".
Det religiösa området delas upp i "syndabekännelse", "ånger" och "botgöring".
Den personliga moralen delas upp i "att få insikt om sig själv", "uthållighet" och "gottgörelse".
Eftersom denna uppdelning inte överensstämmer med den jag tidigare beskrivit i inlägget kallat "skulden", så väljer jag således att konsekvent följa mitt eget resonemang även angående Yngsjömordet, och istället utpeka de tre områdena utifrån vilka man kan definiera skuld som;
- Ekonomisk skuld
- Moralisk skuld
- Juridisk skuld
Synden kommer således först, varefter den religiösa skulden uppstår som en följd av synden, eller "syndiga" gärningar, men eftersom Sverige idag på 2000-talet inrymmer ett flertal religioner med sinsemellan olika regelsystem, och även har skiljt Kyrkan från Staten, så tänker jag att det är rimligare att inordna "synden" med den åtföljande "religiösa skulden" under begreppet Moralisk skuld istället, eftersom olika trosinriktningar har olika moraliska regelsystem som de troende efterlevarna i bästa fall strävar efter att leva upp till. Detta indelningssätt av begreppet Skuld i en ekonomisk, en moralisk och en juridisk del medger således som jag ser det, en möjlighet att se på Yngsjömordet med frasen "Follow the money" eller Cui bono" i bakhuvudet, genom att begreppet Ekonomisk skuld finns med när man letar efter t.ex. motiv.
Så, Per Nilsson blev således troligen falskeligen straffad för ett incest-brott han aldrig begått, i likhet med fadern i Södertäljefallet och Thomas Allgén i DaCostafallet, och säkert många fler som ännu sitter inlåsta i Sverige idag. Vad gäller den existentiella skulden, samvetsskulden, talionsprincipen, "ont och gott" och tillhörande religiösa/moraliska frågeställningar, så baserar jag som sagt mina psykologiska resonemang på bl.a. Jeremy Griffith´s tankegångar avseende The Human Condition.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar