Fallet Thomas Quick

Jag har läst Hannes Råstam´s bok "Fallet Thomas Quick - att skapa en serie-mördare" efter att tidigare ha läst den utmärkta boken ”Mannen som slutade ljuga” av Dan Josefsson. Jag har även läst Hannes Råstams artikel i DN debatt från 17 mars 2010, såväl som lyssnat till SR studio ett´s fruktlösa försök den 21 aug. 2012 att inbjuda relevanta professionella yrkes-företrädare till radio-debatt, lagt märke till SVT´s fruktlösa försök att besöka Sture Bergwall på Säter den 26 aug. 2012, uppmärksammat från den 6 sept. 2012 att Göran Lambertz blivit JO-anmäld utan konsekvenser, läst Seppo Penttinens och Dan Josefssons debatt-artiklar i AB från 4 nov. resp. 14 dec. 2013, noterat indragningen av Sven Å. Christansons lärobok i psykologi av den 16 nov. 2013 i DN, läst AB´s artikel om Quick-laget från den 12 dec. 2013, hört P4 extra´s intervju med Göran Lambertz från den 12 dec. 2013, 14 dec. 2013 uppmärksammat Sven Å. Christiansons anmälan av SVT till granskningsnämnden, läst om Sven Å. Christianson´s minnestest, börjat läsa Professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld´s blog, börjat läsa Old Wolf´s blog, börjat läsa Julia Caesars blog, samt börjat läsa Sture Bergwall´s egen blog... och upptäckt DN´s långa lista med artiklar, SvD´s lista med artiklar, Expressens krönikör Leif G.W.Persson,  webforumet Flashback´s tråd i ämnet, samt webforumet Svenska mord.se, och har följaktligen på så sätt börjat tillägna mig en uppfattning om hur Sture Bergwall drogs med in i Margit Norell´s psykologiska sfär, där ”bortträngda minnen” förväntades existera...

Förvisso hade ”Quick-laget” inte behövt uppstå, men nu är det ju så att när en människa väl har intagit en ”ståndpunkt” i en fråga, så är det många gånger omöjligt att utifrån påverka henne att ändra på denna position... hon eller han kallas därför ofta ”rigid”, eller som så ofta i den svenska Quick-debatten ”rättshaverist”, till dels beroende på en del juristers övertygelse att, citat "anse att den juridiska spelplanen är en viktigare arena än världen utanför", slut citat. Detta naturliga mänskliga fenomen tar sig många uttryck, och leder bl. a. till både religiösa och sekulära konservativa hierarkier, motsättningar, konflikter, slagsmål och slutligen till krig, p.g.a. vad som kallas balanced opposition.

Göran Lambertz tydliggör detta mänskliga fenomen på ett bra sätt när han åtta minuter in i Lotta Bromé´s intervju i P4 extra säger att ”i Quick-ärendet, där finns det ju ingen kompromiss, s.a.s.... det är antingen ett eller noll, det är antingen svart eller vitt, det är antingen sant eller falskt, det är antingen på det ena sättet eller på det andra sättet, och det kan man inte kompromissa om och säga att det är hälften si och hälften så, det går inte, utan där måste man ta sin ståndpunkt och behålla den om man tror på den, eller rättare sagt om man är helt säker på den, som jag är.”

Denna uppfattning kan ju nu vilken domare eller människa som helst komma fram till i en svensk rättegång där ”Omedelbarhets-principen” råder, och ett domslut skall fattas utan att rättens ledamöter behöver läsa förundersökningen och utredningsmaterialet... det speciella med Quick-ärendet är ju nu, som jag ser det, att i en fungerande demokrati eller flerparti-stat behöver valet inte alltid stå mellan ett eller noll, svart eller vitt, sant eller falskt, det ena eller andra sättet, hälften si eller så, eller mellan rätt och fel som Göran Lambertz anser, utan i detta ärende tillkommer, som jag ser det, en tredje dimension att ta ställning till... 

Denna tredje dimension kan i ovanstående exempel uttryckas som; 1, 10 eller 0, svart, regnbågsfärgat eller vitt, trevärd logik med sant, falskt eller odefinierat istället för den tvåvärda logikens sant eller falskt, det ena, det andra eller det tredje sättet, en tredjedel si, en tredjedel se och en tredjedel så eller slutligen som valet mellan rätt, korrekt eller fel.

När två läger eller åsiktsgrupperingar väl infunnit sig, och båda hävdar att de ”har rätt”, kan det, som jag ser det, i en specifik fråga vara möjligt att det ena lägret har  ”moraliskt rätt” medan det andra lägret har ”juridiskt rätt” ... när två läger sålunda har ”rätt” var och en på sitt sätt, så återstår om rätt skall vara rätt att antingen har den ena sidan ”mer rätt”, vilket är en logisk omöjlighet, men innebär att den ena sidan är starkare eller flertaligare än den andra och sålunda övertrumfar sin meningsmotståndare p.g.a. innehavet av kraftfullare makt... eller så inser endera sidan vad som faktiskt är korrekt.

I Quick-falletl tänker jag att det kreativa hanterandet av de mediala, juridiska och moraliska konflikterna mellan "Quick-laget" och Sture Bergwall´s tales-personer ligger i att det tredje laget växer sig lika stor som dessa två grupperingar... med den ”tredje statsmaktens” hjälp (media) torde detta vara möjligt, eftersom den ju redan är inblandad och förväntas granska de andra två statsmakterna, riksdag och regering. Denna ”tredje statsmakt” kan genom sin ”court of public opinion” tänkas påverka regeringens kommission till att utreda huruvida speciell juridisk kompetens bör krävas i rättegångar där HBT-individ(er) är part(er) i målet, eftersom det i och med Quick-rättegångarna bör stå klart för gemene man att det är fullt möjligt för en HBT-person att medvetet sätta detta historiskt sett konservativa svart-vita synsätt om antingen ”rätt eller fel” som Göran Lambertz ger uttryck för i P4-extra, ur spel. 

Ytterligare några motsats-par vilka belyser denna unika situation är "frisk-sjuk", ”manligt-kvinnligt” samt "feminint-maskulint", vilka enligt ovanstående resonemang kan utvecklas till den bio-psyko-sociala begrepps-kombinationen "frisk-besvärad-sjuk", ”manligt-transpersonellt-kvinnligt” och feminint-mänskligt-maskulint...denna tredje dimension vilken synliggörs i och med Quick-ärendet kan således tänkas innefatta alla möjliga enskildheter vilka inte kommer till uttryck inom de andra två, alltifrån tillkomsten av ett tredje kompletterande begrepp mellan juridik och psykiatri, över speciella juridiska  HBTspecialist-utbildningar med tillhörande granskning av och utbildning via historiska domstolsbeslut, till förekomsten av en tredje könstillhörighet (T) i passet.

En modern juridisk ”rätts-stat” eller moraliskt ”rätts-samhälle” som Sverige kan således enligt ovanstående resonemang antingen invecklas i interna allt-mer absurda politiska stridigheter mellan "blocken" eller mellan "regeringen och oppositionen" dithän att Staten med dess "tjänstemanna-ansvar" snarare är att betrakta som en modern samling EU-förtrollade, vänskaps-korrumperade komplett ansvarsbefriade dualistiska och opportunistiska akademiska fack-specialister med gränslösa outtalade makt-befogenheter över enskilda privatpersoner, eftersom en rätts-haveristisk Justitie-Kansler med anor från 1714, som har "juridiskt rätt" men saknar en korrekt helhets-uppfattning i ett specifikt ärende utan vare sig juridisk eller moralisk påföljd kan ansvars-befria både Statens juridiska och därmed indirekt även dess medicinska hantlangare, vilka uppenbarligen och bevisligen medverkat i både juridiska och moraliska felaktigheter... eller så kan den utvecklas till att innefatta även en tredje, korrekt dimension... frågan uppstår således om regeringens kommission så småningom, d.v.s. i jan. 2015, kommer att formulera någon egen kreativ slutsats av denna rätts-skandal, eller om ärendet på traditionellt manér antingen mals vidare ner genom Europa-domstolens byråkratiska grotte-kvarn, alternativt leder till ett skadestånd till T.Q och ytterligare en långdragen status-quo bevarande statlig utredning...?

Min egen tanke är att ta lärdom av Hannes Råstam´s reflektion över JK´s funktion, på sidan 342 i sin bok, där han skriver, citat:"Justitiekanslersämbetet är ett ämbete med högst skiftande uppgifter som ibland dessutom står i konflikt med varandra.

JK är regeringens högsta ombudsman och statens advokat. Som sådan ska han eller hon vara regeringens juridiska rådgivare och företräda staten i tvister i domstol. Kränker till exempel staten en medborgare som kräver upprättelse, uppträder JK som statens advokat, och försvarar staten mot medborgaren. Samtidigt ska JK ha tillsyn över myndigheter och domstolar för regeringens räkning – och vara den yttersta garanten för medborgarnas rättssäkerhet och integritet. När staten har gjort fel – exempelvis dömt en oskyldig till fängelse – är det JK som bestämmer nivån på skadeståndet.

Det är kort sagt en mycket egendomlig konstruktion. slut citat. 




Så, en tredje dimension kan kanske manifesteras medelst en uppdelning av JK´s nuvarande ansvarsområde på lämpligt sätt inom två olika områden, där JK får behålla det mesta av sina nuvarande skyldigheter, medan ett nytt ämbete i form av en media-influerad permanent Justitie-Kommisionär inrättas, vilken övertar lämpliga ansvarsområden från JK, t.ex. regleringen av skadestånd och/eller bedömningen av rättshjälpsärenden, samt tillsynen över hur HBT-frågor beaktas inom rättsväsendet...

Hoppet är det sista som överger människan, sägs det, och det illustreras som jag ser det av att flera mediala skribenter nu välkomnar, och ser fram emot kommisionens resultat...

Aftonbladet, debatt: 1, 2, 3, medan andra tvivlar...
Denna väntan framstår dock närmast som en väntan på Godot, eller kanske på en medicin mot cancer...