Efter att ha sträck-läst Dan Josefssons välskrivna bok "Mannen som slutade ljuga", så har jag även beställt Hannes Råstams bok "Fallet Thomas Quick"... dessa båda böcker och de luftslott de beskriver tycks utgöra "toppen på ett isberg" s.a.s., eftersom substansen i flera svenska rättsfall endast verkar utgöras av av vad Rigmor Robert kallar "brott-i-pleroma", d.v.s terapeutiskt inbillade brott som aldrig utförts i verkligheten... även Dr. Phil i U.S.A. har uppmärksammat den pensionerade terapeuten Judy Byington och hennes bok "22 faces", vilket vid första anblicken verkar utgöras av precis samma sak som vad både Dan Josefsson och Rigmor Robert talar om... händelser i Pleroma...Thomas Quick-historien om mentalvårdens och rättsväsendets möte med homosexualitet i kombination med "bort-trängda minnen", tillsammans med tv-dokumentären om hur Alice Babs med myndigheternas hjälp undanhålls från att vidmakt-hålla vanlig mänsklig kontakt med folk som hon känt sedan länge, och uppenbarligen vill fortsätta att träffa, gör att jag även med förnyat intresse återigen läser vad Peter Anstrin skriver om psykiatri i allmänhet... som sagt... det är inte enkelt... dokumentären om Alice Babs belyser för övrigt Överförmyndar-nämndernas ansvar, och i en tidningsartikel framgår att förmyndare sällan ställs till ansvar för begångna felaktigheter...för att ha en någorlunda motvikt mot alla dessa emotionella avgrundsdjup som öppnar sig inunder den empatiske betraktaren, vänder jag då och då blicken mot himlavalvet...En bit in i 2014 nämner t.o.m. Dan Josefsson själv att boken endast utgör toppen av ett isberg i en intervju i DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar